2 månader

2 månader är inte alls långt tid, men för mig tog det bara ett ögonblick,
jag kommer ihåg känslan. Då jag såg Kim i parken med Elias komma gående
emot mig och säga hej och le för att det första Emilia gjorde var att springa
iväg så jag fick jaga henne. Han satte ner Elias från vagen och barnen började
genast att leka. Jag kommer ihåg att jag tyckte han var charmig för han försökte
lite diskret att flirta med mig, han bjöd barnen på glass och lekte med dem på så gulligt
sätt. Jag minns att jag log åt tanken: Äntligen en pappa som bryr sig om sitt barn.

Sedan var jag tvungen att gå för att jag hade min sista Streetdance träning innan
uppvisningen, men jag hann knappt komma ur duschen efter träningen innan jag satt på
cykeln påväg till honom. Jag minns hur nervös jag var när han kom och mötte upp mig
utanför hans port, men ett leende spred sig på mina läppar så fort jag såg honom. Hans
kramar gör mig fortfarande helt varm i kroppen. Elias kräktes olyckligt vis bara några få
minuter efter att jag kommit dit så då åkte jag hem (p.g.a av hosta).

När jag kom innanför dörren hade jag fått ett sms där han undra om vi skulle ses dagen
efter. Så dagen efter sågs vi igen i folkparken med barnen och lekte. När han sedan hade
lämnat Elias kom han hit och vi kollade på film och pratade till 1 på natten då han blev
tvungen att springa hem eftersom att han skulle jobba på morgonen. Han gav mig en puss
innan han gick och sedan fick jag ett gulligt natt sms när han kom hem.

Kvällen efter kom han tillbaka och då blev klockan ännu senare så han sov över och sedan
dess har han sovit här med undantag en natt då vi sov i hans lägenhet. Så det är vår
historia
(som ni läsare frågat om).

Nu är vi här 2 månader senare och lever som sambo. Många undrar om det inte har gått för
fort, speciellt med tanke på att vi båda har barn och att vi verkligen är varandras motsatser.
Men om något känns så rätt, varför vänta?

Idag har vi haft en mysig kväll med film och god mat, vi kollade på Amors Baller, svensk/norsk
typ ungdomsfilm. Men det var rätt så rolig. Nu blir de mys och sova

Älskar dig Kim





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0